violentvision

Jag älskar när saker är jävligt konstiga och man fattar inte varför man gör och känner vissa saker. Eller, jag älskar inte det, jag hatar den känslan. Men jag älskar när man får svaret, helt oprovocerat. Jag fick svaret för mitt beteende och mina känslor de senaste dagarna! Mensen kom idag, så det var bara min vanliga premenstruella hunger och mina normala svängningar! Sjukt fint. För jag har verkligen varit väldigt hungrig! Och väldigt känslomässigt förvirrad och arg! Jag är dock glad över detta för hungern blev bra övermannad och min ilska var vältajmad eftersom jag känner att jag behöver bita ifrån och sätta gränser i mitt liv! Jag blir nästan religiös, tror jag.

Idag är min dag of doing ingenting! Dessa dagar är fina och än är jag inte oerhört uttråkad. Men det kommer väl! Nu ska jag återvända till True Blood och Arrested Developement. Sen ska jag väl försöka börja på Flickan som lekte med elden också. Jisses säger jag! Det är tur att jag har lov för det är så mycket jag bör hinna med!

Igårkväll hyrde jag Closer för den femte gången, eller liknande. Men Lejon behövde se den och jag behövde se den igen. Vi gjorde även en killing fruktsallad och försökte få lite perspektiv på livet genom att vrida och vända på våra obefintliga problem. Hon cyklade hem vid tolvtiden, då såg jag på lite True Blood och fick fyllesamtal innan jag förmådde mig att hoppa i säng vid två-tretiden.

Idag ska jag fika med Svalbardbruden som är hemkommen efter... Svalbard, haha! Gänget också ju, sedan ska jag till möte med LVC och jag vet inte vad. Till gymmet ska vi också men jag ska bara kolla på, är inte riktigt fresh än alltså.

Nu borde jag packa upp och fixa med mina kläder... Fyfan, vad hemskt jobbigt det är, faktiskt. Vid stunder som dessa undrar jag NÄSTAN varför jag köper nya kläder i tid och otid. Men bara nästan.

Idag har jag köpt en klänning och fikat med Lejon! Det var fint och nu spelar jag gitarr i väntan på att hon ska komma tillbaka till mig efter sin löprunda. Nedrans hurtbulle alltså.
Jag undrar även varför jag alltid skriver till Maria när jag är arg? Haha <3 Typ, Saga när jag är ledsen, Maria när jag är arg.
Jag längtar tills fredag ifall livet rullar på som sig bör och snart börjar skolan igen och jag ser nästan fram emot det.

Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden

Det jag vill säga om kvällen är mestadels att det är ju kul att man kan lita på sina vänner. Allt annat är ju oviktigt, att lita på sina vänner är typ A och O i min värld. Men det kanske är jag som är konstig. Att veta var man har sina vänner är ju också viktigt, så jag har lärt mig någonting bra ikväll.

ANYHOW, veckan med Anna var killing. Hon är ju så jävla härlig, bruden. Sola, bada, svulla och leva det glada livet. Drömde dock mardrömmar alla nätter typ, förutom en. Dock var den drömmen så jävla fin, haha! Lite pinsamt...
Igår när jag kom hem drog jag ut med tjejerna och i slutet min syster. Det var himla fint det också! Mitt liv är faktiskt jävligt fint, typiskt att någonting ska behöva dra ner det, liksom.

Imorgon ska jag träffa Sofia också, det känns fint! Livet är ju himla fint!

Ååååh, jag blir så sur. Jag tänkte uppdatera min Ipod nyss eftersom jag ska ut och gå. Men då upptäckte jag att jag istället tog bort all musik. Tack? Nu uppdaterar jag alltså allt IGEN. Har inte kommit till 100 ens, av 2400. SKITJOBBIGT. Men sånt är livet, antar jag. Fan, dålig jävla dag. Jag blir så ledsen.

Igår lättade Stina och Rasmus på mitt humör, vi åt himla många cupcakes och sprang runt på ängar och i skogar för att fotografera. Rasmus åkte hem ganska tidigt men jag och Stina satt och pratade i hennes vardagsrum himla länge innan jag gav upp för att ge mig av hemåt! Idag gick jag och mamma på stan i en timme, men vi fick mången sak gjord. Jag köpte skor (skoooor <3) och den fjärde boken i vampyrserien... Jag lovade mig själv att inte köpa den, men.. (vampyyyyrerna <3) Det är iallafall himla skönt att Stina är lika obsessed som jag. Eller iallafall påväg att bli, ehe. Nu känner jag att min långfingernagel är lite dålig så jag måste fila. Och vampyrerna kallar ju också, så.

Jag kan inte sluta äta chokladpudding. Det är himla fint alltså. Men jag ska ändå sluta snart. Jag längtar till de småländska skogarna.

SING HALELUJAH, OCH PRISA GUD!
Jag är frisk. Det är bara min mjälte och lever som är på efterkälken. Så jag har sen jag skrev förra gången läst de två sista Harry Potterböckerna, de två första Twilightböckerna och varit ute i världen! Det vill säga Linköping men det räcker gott för en euforisk, nyfrisk tonåring som jag själv! Den som först fick bevittna detta mirakel var Sissel som tog en shoppingtur med fika med mig. Två klänningar och ett hårband rikare är jag nu! Fint isté och härligt sällskap, uppsluppet prat om framtiden och klagande tillbakablickar på en lång sjukdomsperiod från min sida.

En vilodag av läsning och kvällspromenad innan jag tacklade torsdagens bravader. Ebba och jag tog en fin fika och jag var väldigt trött. Men vi talade också om framtiden och livets mening samtidigt som jag åt en stor och god veglasagne. Jag cyklade i mitt anletes svett (bokstavligt talat) men hann knappt hem förrens jag fick ett oemotståndligt erbjudande av Maria och Stina. Så två timmars vila och iväg för att fika med dessa. Vi fikade på flera ställen och pratade volleyboll, planerade fester och allmänt tjejsnackade. På vägen hem svängde jag förbi trädgårdsföreningen och träffade min älskade Mirelle. Som jag saknat henne, va. Till min förvåning var jag inte särskilt trött så jag åkte hem till Rasmus och fick höra en mängd historier och sova i hans säng i hans låda. Jag åkte hem på morgonen i chocktillstånd efter att ha varit hemma hos Rasmus för första gången. Och då har vi ändå varit nära vänner i tre år och han har spenderat otaliga nätter i min boning.

Jag hade knappt kommit hem och börjat läsa innan Stina störde det fridfulla lugnet med sitt ståhej om att hon behövde låna kläder och jag vet inte vad! Så vi gjorde oss iordning, väntade på Maria, åt tacos och gav oss iväg till Kalle. Där spelade vi Rock Band, ölspelet med bisonöl (10,2or för de som inte talar ölspråket..) och hade en allmän jolly good time. Jag lekte Julia som hittat sin Romeo (tills jag såg hans ansikte, han var så ljuvlig bakifrån. min fina illusion sprack som en bubbla), jag och Maria var väl insatta i rollerna som sjuksköterskor till en däckad Gustav och så småningom även till stackars Kalle med huvudet fullt av rotmos. Stackars Kalle skulle bara lägga sig i sin säng där något pundo lagt en skål. Fast detta pundo kunde ju omöjligt veta att Kalle skulle slänga sig handlöst ner i sin säng. Mycket blod i badrummet och ett centimeterdjupt sår i stackars Kalles haka. Ojoj, det där behövs sys! sa en undersköterska och en möjligtvis blivande sjuksköterska. Så jag och Maria tog våra cyklar och stackars Kalle till akuten. Där gick det himla fort, en halvtimme - 40 minuter på sin höjd! En stolt Kalle visade upp sina stygn och pratade om ärr som skulle bli ett kryss medtanke på hans hakas tidigare vårdslöshet. Han fick kexchoklad av oroliga mammorna Kristin och Maria och vi gav oss tillbaka till where the action en gång var! Jag och Maria cyklade hem i den fridfullaste av sinnesstämningar á la Moder Theresa.

Idag har jag bara cyklat till affären och köpt mer chokladpudding och läst. Jag sparade epilogen och den ska jag sluka nu, med stor aptit!

Jag börjar få skuldkänslor för att jag är sjuk. Himla jobbigt faktiskt, jag vill ut och springa. Men det känns lite.. avlägset liksom. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna att behöva springa milen. Inte för att jag kommit runt, men tre spring i veckan har varit himla fint faktiskt. Jag behöver mitt endorfiiiin. De enda lyckoämnen jag får är genom choklad. Himla illa mår jag!

Idag har jag läst (mitt liv blev verkligen lite bättre när jag slutade få ont i ögonen) och kollat på Tretton. En skitfilm jag och Lejon såg någongång under mellanstadiet. Jag minns inte att den var så jävla brutal dock, haha! Jag rekommenderar den inte.

Jag har en kall klump i magen, tror och hoppas att den beror på någon sorts sjukskrivningsdepression. Och att den försvinner som ett brev på posten när jag blir frisk tjej igen! 

Då dagen även spenderats med Ipod-laddande ska jag lägga mig i min säng och försvinna lite. Åh, va!

KUL LIV, jag blir bara sämre. Mina andvägar har inte varit så små sen jag hade falsk krupp som barn må jag tro. Och mina öron gör så hemskt ont. Och bonkapellkillen next door verkar ha fest, liten reminder av allt jag missar?

Och mitt hjärta är inte lugnt.

Min hals. Min arma hals. Men äh. Jag tog ett beslut idag. Jag ska bli pigg. Eftersom mamma påpekade att jag inte kommer bli frisk till Emmaboda. Vad är det här för jävla skit? Så nu ska jag bli frisk.
Jag var hos min humbugdoktor tidigare idag också. Han bankade mer på mitt ansikte, jag svär, jag har små blåmärken. Även tog blodprov på mig, mot min vilja. I båda långfingrarna?! Vad var det bra för? Och ut skulle allt blod. Sen påpekade han att jag har för mörkt blod. Svart blod, jaha? Jag fick dock en kompis i väntsalen. Vi hoppade runt i Kung Fu-salen och pratade om vår progress under behandlingarna. Hon var härlig må jag säga! Det var antagligen sista gången jag gick dit. Min mastah Tho sa att jag skulle äta två råa vitlökar till frukost. Jag förstår inte riktigt hur han tänkte där. Jag kan knappt svälja mitt eget saliv? Hm. Så nä.

Jag hatar att vara sjuk eftersom jag inte använder några kläder heller. Jag tror att jag blir ännu sjukare av att vara ful! Kjol och klackar någon dag snart kanske. För nu ska jag bli frisk. Eller inte nu. Men ganska snart.

Ibland blir man blind förälskad och gissa vad jag är.

Jag tycker att jag har svettats färdigt. Det är nog med dålig aptit och noll ork. Men näääe. Fy!
Plus att jag inte är med på fadderist-bilderna på hemsidan. Ha-ha, tack. Jag får för ont i huvudet av att sitta här. Jag saknar att vara frisk och Amanda. Livet är surt ibland alltså.

JAGÄRSÅSJUK
Hoppas att jag är frisk på lördag. Jag peppar ju platå challenge, liksom.
Jag har inte gjort något produktivt de senaste dagarna. I förrgår umgicks jag med Saga lite dock. Och dagen innan det kom Stina på kvällste och då hoppade vi glatt runt och spelade volleyboll. Och dagen före pratade jag i telefon i 40 (!) minuter med min californiagirl. Veckans ljuspunkter liksom, tack life. Jag svettas även som ett svin, det är sjukt varmt. Nu ska jag sluta sitta här för jag vill bli frisk! Tills i övermorgon, SNÄLLA? ÅÅÅH.


BTW, pratade med Elina i telefon igår. JAG VILL OCKSÅ VARA I BERLIN NU? Vad är detta?!

Jag är sjuk. Igår hade jag iallafall 39.6 graders feber och jag har svullnader på halsen. Wie! Not. Och det är så fint vädeeer. Men jag var ute hela förra veckan så det är okej ändå. Nu är mi madre iväg och köper glass och cola till mig, jag kan verkligen inte äta någonting bra. Dricka vatten kan jag inte heller göra. Fint ni! Vi tror lite på halsfluss men hoppas på en jävla förkylning eftersom jag ska till Linda imorgon. Och till Linda ska jag. I need her! Plus att jag ska till kvacksalvarvietnamesen. Fast man ska inte ropa hej innan man är över bäcken som sagt.

Jag kan även inte läsa, vilket suger, pågrund av mina ögonhålor. Men jag är brun iallafall. Och ner i vikt har jag gått eftersom jag inte kunnat äta! Dock går jag väl upp av colan och glassen, haha! Men bättre glad och lite tjock än sjuk och... bara brun. Fin livsfilosofi. Dock känner jag att jag börjar yra så jag ska gå och ta tempern nu, bu-bye!

Jag har ont överallt och svettas, haha! Mina ögonglober är askonstiga när jag tittar åt sidan, jag har ont i nacken, är lite bränd på ryggen och baksida lår och har en lätt huvudvärk. Igår kändes det som jag gick i sjuan igen. Det var en jobbig känsla, jag var lite halvsnefull, kände mig dissad och övergiven samt satt i ett hörn och läste. Vilket party va! Mennä, nu börjar jag bli hungrig, magen ropar efter frukost!

Jag är oerhört trött! Igår var en galen dag, jag jobbade hela förocheftermiddagen, i solen! Blev lite bränd om nosen, men ingen fara på taket. När jag väl kommit hem åkte jag in till stan och träffade Alle, Sanna, Linnea och Gustav och drog hem till Gustav. Där åt vi vattenmelon och spelade guitar hero. På vägen hem provade jag även skor och ja, jag har för stora fötter för att leva ordentligt. Tack televerket. Jag cyklade iallafall hem, bytte om och gick ut och sprang. 8 kilometer, ungefär, blev det för denna gången. Framsteg! Jag tänkte ju gå på utebio sen på kvällen men OJ vad trött jag var när jag väl duschat och ätit. Så det blev att hoppa i säng och somna som en sten. Och idag har jag bättrat på min bränna samt barnpassningsfärdighet. Och jag skulle varit med Rasmus ikväll men nä, uppenbarligen inte. Så här sitter jag, rastlös, för första gången på länge. Så läsa blir nog bra. Tar en promenix till affären med Mamis ICAkort också snart. Ehe! Puss

Vad är dethär för jävla skit? Jag har seriöst ett iskallt hjärta. Fysiskt, inte bildligt. Det är kallt och isande i bröstet. Och jag mår illa. Varför gör du såhär mot mig, varför gör jag så mot mig själv? Jag känner mig så jävla lurad, det är nästan komiskt.

Tidigare idag har jag iallafall åkt en himla massa vattenkanor, solat och åkt buss. Skara sommarland och en jävla massa mellanstadiebarn. Ganska fint ändå. Men nu mår jag illa så jag ska nog sova, typ nu. Gråta mig till sömns, lätt. Fan vad tungt allt blev helt plötsligt, för första gången på länge!

Edit; (jag har härmed officiellt skakat av mig dessa obehagskänslor eftersom jag officiellt har en bildligt talat iskallt hjärta. jag ska återgå till mitt liv, ellerja, Fjodors fantasivärld.)

Gårdagen spenderades med Hanna och Sanna som jag befarat. Vi spelade sällskapsspel, jag fick min rumpa kickad under tvspelandet, fick tillbaka min stolthet under strippokern, kollade på skräckfilmsporr och åt pizza. Fint liv, fint liv säger jag!
Idag spenderade jag dagen med Alle. Fika i ösregn, mysigt. Vero tittade även förbi och min mage är nu full av subway. Hate myself, men det var så gott. Haha! Jag känner mig lugnare angående sommarens bravader nu när jag pratat med Alle om'et. Den största ångesten är ju mitt sommarjobb som ligger ivägen för wow. Men det är ett hinder jag kan ta mig förbi, hoppas jag som fan. Plus att jag inte vet när jag ska träffa Anna. Och min reseångest är lite seg. Men annars skiner solen över mitt liv! Åh. Puss på er, nu ska jag gå och kissa.

Jag är en hemsk människa, nu har jag inte uppdaterat på en vecka igen! Jag ska försöka ta mig i kragen.
Jag har jobbat hela veckan. Det vill säga skyfflat sand, lärt små fotbollspojkar spela kidsvolley, åka bil med Maria och dödat tid genom att måla huvud, vika, skicka vidare, vetni! Jag har även efter jobbet sprungit! Ojoj, va. Men det har gått ganska bra ändå. Igår firade jag midsommar hos Linnea, helt fint. Jag glömde dock allt om festmetoden och somnade inne på toan. Mirre och Emelie tog hand om mig så fint och stora högar av människor avslutade kvällen. Så fina människor som gjorde kvällen bra, må jag säga.
Snart ska jag gå och hämta min cykel som står i stan, påvägen hem ska jag nog låna fler filmer. För det känns som söndag trots att det är lördag. Konstigt. Men ikväll har jag planer på att spendera lite av natten hos Hanna för det låter jättefint. Jag måste bara fråga henne först men det är ju en petitess.
Nästa vecka ska jag ta hand om barn och Alle. Inte samtidigt dock. Barnen på dagarna, Alle på kvällen. Jag ser fram emot det och Skara på tisdag ser jag på med skräckblandad förtjusning i blicken. Men det gick ju fint igår så varför inte, jag ska sluta mesa!

Alltså. Jag har inte skrivit på ungefär två veckor. Och jag har ingenting att säga till mitt försvar! Förutom att det bara är pappas dator som har internet just nu. Det är söndag och sommarlov, Amanda åker till USA imorgon och jag ska börja jobba. Jag ska även börja springa, jag läste igenom träningsprogrammet nu. Jag orkar inteee, haha. Men första gången blir ikväll, det ska bli.. intressant. Tack för att Elli ska följa med och lida iallafall.

Nu ska pappa koppla och hålla på, så jag måste dra. Ehee, frukost nu! Wie!