violentvision

Ååååh, jag blir så sur. Jag tänkte uppdatera min Ipod nyss eftersom jag ska ut och gå. Men då upptäckte jag att jag istället tog bort all musik. Tack? Nu uppdaterar jag alltså allt IGEN. Har inte kommit till 100 ens, av 2400. SKITJOBBIGT. Men sånt är livet, antar jag. Fan, dålig jävla dag. Jag blir så ledsen.

Igår lättade Stina och Rasmus på mitt humör, vi åt himla många cupcakes och sprang runt på ängar och i skogar för att fotografera. Rasmus åkte hem ganska tidigt men jag och Stina satt och pratade i hennes vardagsrum himla länge innan jag gav upp för att ge mig av hemåt! Idag gick jag och mamma på stan i en timme, men vi fick mången sak gjord. Jag köpte skor (skoooor <3) och den fjärde boken i vampyrserien... Jag lovade mig själv att inte köpa den, men.. (vampyyyyrerna <3) Det är iallafall himla skönt att Stina är lika obsessed som jag. Eller iallafall påväg att bli, ehe. Nu känner jag att min långfingernagel är lite dålig så jag måste fila. Och vampyrerna kallar ju också, så.

Jag kan inte sluta äta chokladpudding. Det är himla fint alltså. Men jag ska ändå sluta snart. Jag längtar till de småländska skogarna.

SING HALELUJAH, OCH PRISA GUD!
Jag är frisk. Det är bara min mjälte och lever som är på efterkälken. Så jag har sen jag skrev förra gången läst de två sista Harry Potterböckerna, de två första Twilightböckerna och varit ute i världen! Det vill säga Linköping men det räcker gott för en euforisk, nyfrisk tonåring som jag själv! Den som först fick bevittna detta mirakel var Sissel som tog en shoppingtur med fika med mig. Två klänningar och ett hårband rikare är jag nu! Fint isté och härligt sällskap, uppsluppet prat om framtiden och klagande tillbakablickar på en lång sjukdomsperiod från min sida.

En vilodag av läsning och kvällspromenad innan jag tacklade torsdagens bravader. Ebba och jag tog en fin fika och jag var väldigt trött. Men vi talade också om framtiden och livets mening samtidigt som jag åt en stor och god veglasagne. Jag cyklade i mitt anletes svett (bokstavligt talat) men hann knappt hem förrens jag fick ett oemotståndligt erbjudande av Maria och Stina. Så två timmars vila och iväg för att fika med dessa. Vi fikade på flera ställen och pratade volleyboll, planerade fester och allmänt tjejsnackade. På vägen hem svängde jag förbi trädgårdsföreningen och träffade min älskade Mirelle. Som jag saknat henne, va. Till min förvåning var jag inte särskilt trött så jag åkte hem till Rasmus och fick höra en mängd historier och sova i hans säng i hans låda. Jag åkte hem på morgonen i chocktillstånd efter att ha varit hemma hos Rasmus för första gången. Och då har vi ändå varit nära vänner i tre år och han har spenderat otaliga nätter i min boning.

Jag hade knappt kommit hem och börjat läsa innan Stina störde det fridfulla lugnet med sitt ståhej om att hon behövde låna kläder och jag vet inte vad! Så vi gjorde oss iordning, väntade på Maria, åt tacos och gav oss iväg till Kalle. Där spelade vi Rock Band, ölspelet med bisonöl (10,2or för de som inte talar ölspråket..) och hade en allmän jolly good time. Jag lekte Julia som hittat sin Romeo (tills jag såg hans ansikte, han var så ljuvlig bakifrån. min fina illusion sprack som en bubbla), jag och Maria var väl insatta i rollerna som sjuksköterskor till en däckad Gustav och så småningom även till stackars Kalle med huvudet fullt av rotmos. Stackars Kalle skulle bara lägga sig i sin säng där något pundo lagt en skål. Fast detta pundo kunde ju omöjligt veta att Kalle skulle slänga sig handlöst ner i sin säng. Mycket blod i badrummet och ett centimeterdjupt sår i stackars Kalles haka. Ojoj, det där behövs sys! sa en undersköterska och en möjligtvis blivande sjuksköterska. Så jag och Maria tog våra cyklar och stackars Kalle till akuten. Där gick det himla fort, en halvtimme - 40 minuter på sin höjd! En stolt Kalle visade upp sina stygn och pratade om ärr som skulle bli ett kryss medtanke på hans hakas tidigare vårdslöshet. Han fick kexchoklad av oroliga mammorna Kristin och Maria och vi gav oss tillbaka till where the action en gång var! Jag och Maria cyklade hem i den fridfullaste av sinnesstämningar á la Moder Theresa.

Idag har jag bara cyklat till affären och köpt mer chokladpudding och läst. Jag sparade epilogen och den ska jag sluka nu, med stor aptit!

Jag börjar få skuldkänslor för att jag är sjuk. Himla jobbigt faktiskt, jag vill ut och springa. Men det känns lite.. avlägset liksom. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna att behöva springa milen. Inte för att jag kommit runt, men tre spring i veckan har varit himla fint faktiskt. Jag behöver mitt endorfiiiin. De enda lyckoämnen jag får är genom choklad. Himla illa mår jag!

Idag har jag läst (mitt liv blev verkligen lite bättre när jag slutade få ont i ögonen) och kollat på Tretton. En skitfilm jag och Lejon såg någongång under mellanstadiet. Jag minns inte att den var så jävla brutal dock, haha! Jag rekommenderar den inte.

Jag har en kall klump i magen, tror och hoppas att den beror på någon sorts sjukskrivningsdepression. Och att den försvinner som ett brev på posten när jag blir frisk tjej igen! 

Då dagen även spenderats med Ipod-laddande ska jag lägga mig i min säng och försvinna lite. Åh, va!

KUL LIV, jag blir bara sämre. Mina andvägar har inte varit så små sen jag hade falsk krupp som barn må jag tro. Och mina öron gör så hemskt ont. Och bonkapellkillen next door verkar ha fest, liten reminder av allt jag missar?

Och mitt hjärta är inte lugnt.

Min hals. Min arma hals. Men äh. Jag tog ett beslut idag. Jag ska bli pigg. Eftersom mamma påpekade att jag inte kommer bli frisk till Emmaboda. Vad är det här för jävla skit? Så nu ska jag bli frisk.
Jag var hos min humbugdoktor tidigare idag också. Han bankade mer på mitt ansikte, jag svär, jag har små blåmärken. Även tog blodprov på mig, mot min vilja. I båda långfingrarna?! Vad var det bra för? Och ut skulle allt blod. Sen påpekade han att jag har för mörkt blod. Svart blod, jaha? Jag fick dock en kompis i väntsalen. Vi hoppade runt i Kung Fu-salen och pratade om vår progress under behandlingarna. Hon var härlig må jag säga! Det var antagligen sista gången jag gick dit. Min mastah Tho sa att jag skulle äta två råa vitlökar till frukost. Jag förstår inte riktigt hur han tänkte där. Jag kan knappt svälja mitt eget saliv? Hm. Så nä.

Jag hatar att vara sjuk eftersom jag inte använder några kläder heller. Jag tror att jag blir ännu sjukare av att vara ful! Kjol och klackar någon dag snart kanske. För nu ska jag bli frisk. Eller inte nu. Men ganska snart.

Ibland blir man blind förälskad och gissa vad jag är.

Jag tycker att jag har svettats färdigt. Det är nog med dålig aptit och noll ork. Men näääe. Fy!
Plus att jag inte är med på fadderist-bilderna på hemsidan. Ha-ha, tack. Jag får för ont i huvudet av att sitta här. Jag saknar att vara frisk och Amanda. Livet är surt ibland alltså.

JAGÄRSÅSJUK
Hoppas att jag är frisk på lördag. Jag peppar ju platå challenge, liksom.
Jag har inte gjort något produktivt de senaste dagarna. I förrgår umgicks jag med Saga lite dock. Och dagen innan det kom Stina på kvällste och då hoppade vi glatt runt och spelade volleyboll. Och dagen före pratade jag i telefon i 40 (!) minuter med min californiagirl. Veckans ljuspunkter liksom, tack life. Jag svettas även som ett svin, det är sjukt varmt. Nu ska jag sluta sitta här för jag vill bli frisk! Tills i övermorgon, SNÄLLA? ÅÅÅH.


BTW, pratade med Elina i telefon igår. JAG VILL OCKSÅ VARA I BERLIN NU? Vad är detta?!