grå himmel, ljusa tankar

SING HALELUJAH, OCH PRISA GUD!
Jag är frisk. Det är bara min mjälte och lever som är på efterkälken. Så jag har sen jag skrev förra gången läst de två sista Harry Potterböckerna, de två första Twilightböckerna och varit ute i världen! Det vill säga Linköping men det räcker gott för en euforisk, nyfrisk tonåring som jag själv! Den som först fick bevittna detta mirakel var Sissel som tog en shoppingtur med fika med mig. Två klänningar och ett hårband rikare är jag nu! Fint isté och härligt sällskap, uppsluppet prat om framtiden och klagande tillbakablickar på en lång sjukdomsperiod från min sida.

En vilodag av läsning och kvällspromenad innan jag tacklade torsdagens bravader. Ebba och jag tog en fin fika och jag var väldigt trött. Men vi talade också om framtiden och livets mening samtidigt som jag åt en stor och god veglasagne. Jag cyklade i mitt anletes svett (bokstavligt talat) men hann knappt hem förrens jag fick ett oemotståndligt erbjudande av Maria och Stina. Så två timmars vila och iväg för att fika med dessa. Vi fikade på flera ställen och pratade volleyboll, planerade fester och allmänt tjejsnackade. På vägen hem svängde jag förbi trädgårdsföreningen och träffade min älskade Mirelle. Som jag saknat henne, va. Till min förvåning var jag inte särskilt trött så jag åkte hem till Rasmus och fick höra en mängd historier och sova i hans säng i hans låda. Jag åkte hem på morgonen i chocktillstånd efter att ha varit hemma hos Rasmus för första gången. Och då har vi ändå varit nära vänner i tre år och han har spenderat otaliga nätter i min boning.

Jag hade knappt kommit hem och börjat läsa innan Stina störde det fridfulla lugnet med sitt ståhej om att hon behövde låna kläder och jag vet inte vad! Så vi gjorde oss iordning, väntade på Maria, åt tacos och gav oss iväg till Kalle. Där spelade vi Rock Band, ölspelet med bisonöl (10,2or för de som inte talar ölspråket..) och hade en allmän jolly good time. Jag lekte Julia som hittat sin Romeo (tills jag såg hans ansikte, han var så ljuvlig bakifrån. min fina illusion sprack som en bubbla), jag och Maria var väl insatta i rollerna som sjuksköterskor till en däckad Gustav och så småningom även till stackars Kalle med huvudet fullt av rotmos. Stackars Kalle skulle bara lägga sig i sin säng där något pundo lagt en skål. Fast detta pundo kunde ju omöjligt veta att Kalle skulle slänga sig handlöst ner i sin säng. Mycket blod i badrummet och ett centimeterdjupt sår i stackars Kalles haka. Ojoj, det där behövs sys! sa en undersköterska och en möjligtvis blivande sjuksköterska. Så jag och Maria tog våra cyklar och stackars Kalle till akuten. Där gick det himla fort, en halvtimme - 40 minuter på sin höjd! En stolt Kalle visade upp sina stygn och pratade om ärr som skulle bli ett kryss medtanke på hans hakas tidigare vårdslöshet. Han fick kexchoklad av oroliga mammorna Kristin och Maria och vi gav oss tillbaka till where the action en gång var! Jag och Maria cyklade hem i den fridfullaste av sinnesstämningar á la Moder Theresa.

Idag har jag bara cyklat till affären och köpt mer chokladpudding och läst. Jag sparade epilogen och den ska jag sluka nu, med stor aptit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0