don't get your hopes up, keep them low
Hejhopp, mitt humör är väldigt nedslaget kan jag tala om för er. Jag orkar inteinteinte prata om varför men oj, vad världen ligger tungt på mina axlar ikväll. Men det får det väl göra ibland, antar jag.
Jag har ett dilemma, gå ut och gå eller gömma sig under täcket? Jag känner att båda kommer att ge mig något, dock olika saker.. Jag vill ju bara ligga och läsa tills jag ser i kors. Och jag vill gå, gå, gå tills jag faller ihop i en hög. Jag vill inte göra något med måtta, vill överdriva.
I denna stund ångrar jag att jag inte flyttade ihop med Rasmus, isåfall hade jag kunnat stå och laga mat nu eftersom att han tränar. Sedan hade jag beklagat mig och han hade varit jobbigt pepp och jag hade undrat ifall det finns någon här på jorden som förstår sig på mig. Alltså ungefär samma scenario som nu, bortsett från att jag nu känner mig väldigt ensam.
Smash my face. Eller sparka mig! Helst i magen så att jag kan spy ut diverse otäcka känslor.
